Nya möjligheter
Snart börjar skolan och nya dörrar i mitt liv öppnas och kommer så småningom att öppnas.
Förhoppningsvis kommer en del gamla dörrar att stängas, låsas och nycklarna kastas i havet.
Det känns konstigt att veta att 4 år av ens närmaste framtid är utstakad och att det är början på något nytt, bra och spännande. Jo, konstigt är nog rätta ordet för det. Men det känns rätt.
För engångsskull lider jag inte av "gräset är grönare på andra sidan syndromet" och det känns också skönt.
Nu är jag på väg, snart har jag gräset i min hand, under mina fötter och jag vill inte över staketet för att den andra gräsmattan ser finare ut. Jag är nöjd, och det är väl det som känns konstigt.
Förövrigt måste jag säga att jag har världens mest synkade lilla familj...
När min väckarklocka ringer vaknar inte bara jag utan oxå mina två bebisar (katten och hunden), när jag äter frukost gör de likaså. När jag sitter vid datorn, leker katten med sin boll och hunden tuggar på sin pipsorkleksak. När jag är deppad e de likaså och de kryper tätt intill och vi trängs i soffan å tröstar varandra.
När jag tittar på tv gör de det oxå (om det är något intressant för dem förståss).
När jag duschar, sitter katten i handfatet och hunden ligger på badrumsmattan.
När jag å hunden åker till jobbet följer katten mig till dörren och sätter sig där.
När jag och hunden kommer hem, står katten i dörren och möter oss.
När jag äter kvällsmat gör de likaså
När jag går och lägger mig ligger katten bredivid och hunden percis nedanför min säng.
Hur skulle jag klara mig utan dem?
Synkronised family.
Här kommer förresten lite bilder från riddarveckan, bla mongobild mm...
Å jag vet att det ser ut som om jag har världens armbrytararmar, de har en tendens att se ut så på bild, vet inte varför....eller så är det väl så att jag har väldigt muskulösa armar, vad vet jag!
Goder nater!
/L
Förhoppningsvis kommer en del gamla dörrar att stängas, låsas och nycklarna kastas i havet.
Det känns konstigt att veta att 4 år av ens närmaste framtid är utstakad och att det är början på något nytt, bra och spännande. Jo, konstigt är nog rätta ordet för det. Men det känns rätt.
För engångsskull lider jag inte av "gräset är grönare på andra sidan syndromet" och det känns också skönt.
Nu är jag på väg, snart har jag gräset i min hand, under mina fötter och jag vill inte över staketet för att den andra gräsmattan ser finare ut. Jag är nöjd, och det är väl det som känns konstigt.
Förövrigt måste jag säga att jag har världens mest synkade lilla familj...
När min väckarklocka ringer vaknar inte bara jag utan oxå mina två bebisar (katten och hunden), när jag äter frukost gör de likaså. När jag sitter vid datorn, leker katten med sin boll och hunden tuggar på sin pipsorkleksak. När jag är deppad e de likaså och de kryper tätt intill och vi trängs i soffan å tröstar varandra.
När jag tittar på tv gör de det oxå (om det är något intressant för dem förståss).
När jag duschar, sitter katten i handfatet och hunden ligger på badrumsmattan.
När jag å hunden åker till jobbet följer katten mig till dörren och sätter sig där.
När jag och hunden kommer hem, står katten i dörren och möter oss.
När jag äter kvällsmat gör de likaså
När jag går och lägger mig ligger katten bredivid och hunden percis nedanför min säng.
Hur skulle jag klara mig utan dem?
Synkronised family.
Här kommer förresten lite bilder från riddarveckan, bla mongobild mm...
Å jag vet att det ser ut som om jag har världens armbrytararmar, de har en tendens att se ut så på bild, vet inte varför....eller så är det väl så att jag har väldigt muskulösa armar, vad vet jag!Goder nater!
/L
Kommentarer
Trackback
