historien om två totalförvirrade brudar i Göteborg
Ja, här kommer den, och jag ska försöka att återberätta den så precis som jag minns det..(eller inte vill minnas det)!
Vi startade i Hova vid 7 snåret (johanna startade i finnerödja vid kanske halv 7 snåret), åkte ner till Allingsås (so far so good) Där vi hälsade på hos J:s moster och lånade toan för kissepaus...
Bytte förare (till moi)..
Å vad jag hade förberett mig på att köra i Göteborg, jag hade lusläst vägbeskrivningarna till den parkeringen vi skulle stå på ( och jag har ju varit där så många gånger förr att jag inte kan räkna det), ja jag hade till och med kollat flygfotona (för man vet ju aldrig)!
Bara det att i gtb så byggs det ju om hela tiden.....men jag hade ju inte trott att de skulle bygga om sååå mycket.. det slutade iallafall med att vägen in till parkeringen inte alls stämde och vi helt plötsligt (på något konstigt vis) hade hamnat mitt inne i centrala Göteborg! Det kändes ungefär som om vi hade teleporterats dit, först var vi på motorväg sen PANG! mitt inne i centrum (det är väl bara jag som kan lyckas med en sådan sak).
Efter mycket körande runt, fram och tillbaka hittade vi så småningom till ett parkeringshus (5:an huset nordstan), efter en nästan smärre olycka (som kunde ha inträffat, men tack vare mina rallykunskaper undvek vi den genom att stampa på gasen). Väl inne i P-huset kom vi fram till en bom.....med en stolpe där man skulle stoppa in sitt kontokort (trodde vi, det stod ju så!) å få en biljett....efter mycket vändande å krånglande med kortet sa jag : Äh skit samma! å tryckte bara till på nån knapp...å då fick vi en biljett( jippie).
Men vad skulle vi göra med biljetten? det stog ju inte tid eller nåt, bara infartstid....så vi lade den i bilföstret.
Väl nere i 5:an skulle vi hitta till studion å jag hade varit så duktig å skrivit ut en karta från eniro (som förövrigt aldrig har de rätta vägbeskrivningarna, uppdatering snälla!), vilket igentligen var skam eftersom jag borde kunna gtb rätt bra pga att jag i stort sett spenderat hälften av min barndom strax utanför (var sommar och vinterbarn där tills jag var 15).
Denna karta lurade iväg oss över halva gtb... så jag grabbade tag i en kvinna som kom gående och hon skulle leda oss till nån som kunte hjälpa oss.... det slutade med att vi hamnade inne i Christinakyrkan...lite skumt tyckte jag, men men.. Jag högg iallafall tag i en karl där å frågade om råd, så vi fick följa med in i sakristian (stavas det så?) å kolla karta.
Där inne sprang det runt folk och en präst med en dopfunt med vatten å alla pratade tyska (vart hade vi hamnat?) Iallafall när vi skulle ut ur kyrkan ..ja ..då stod ju en familj där (antagligen de som skulle medverka vid dopet)..vi hade alltså kommit mitt in i förberedelserna inför ett dop =Pinsamt! Vi hittade tillslut rätt och det visade sig att vi hade gått förbi det ställe vi skulle när vi kom från parkeringen (fatta va dum man kände sig då)...virrpannor nummer 1 och 2.
När vi skulle hem började vi fundera på hur vi skulle komma ut från P-Huset och hur man skulle göra för betalning (hade vi redan betalat?) så vi gick å frågade i servicebåset.
Där frågade hon hur vi först hade kommit in i P-huset.. å jag mitt smarto..Jo vi körde ju in...(dum fråga får dumt svar), men hon sade iallafall att det inte skulle vara möjligt att ens få någon biljett om man stoppade in kontokortet..vilket vi fick endå (det ska ju vara vi att lyckas med sådant). Biljetten skulle man inte alls lägga i vidrutan, den skulle man ha med sig och dra i en automat vid hissarna och där betala....AHAAAAA!
Fasen ibland borde jag nog bli blondin igen...(skämt och sido)...
Hemresan flöt som smält smör, å det var ju skönt iallafall.
Jag tror att om jag å J skulle åka till Lueå så skulle vi nog på nåt sätt hamna i Australien... jag menar det är ju inte första gången en sån här sak händer om man säger så (men de är för pinsamma för att berätta om).
Men alltid lär man sig nåt... bland annat att kyrkor och kyrkmänniskor inte är så farliga trots allt (måste endå tacka dem för att de hjälpte oss).. och att allt inte är vad det ser ut att vara (referns till P-automaten)...och att man kan skratta åt det efteråt!
Det blev lite långt detta, å igentligen så måste man nog ha varit med (fast det var väl tur att ingen var det)..aja så var det!
Nu blir det risotto till lunch...
/Lelle
Vi startade i Hova vid 7 snåret (johanna startade i finnerödja vid kanske halv 7 snåret), åkte ner till Allingsås (so far so good) Där vi hälsade på hos J:s moster och lånade toan för kissepaus...
Bytte förare (till moi)..
Å vad jag hade förberett mig på att köra i Göteborg, jag hade lusläst vägbeskrivningarna till den parkeringen vi skulle stå på ( och jag har ju varit där så många gånger förr att jag inte kan räkna det), ja jag hade till och med kollat flygfotona (för man vet ju aldrig)!
Bara det att i gtb så byggs det ju om hela tiden.....men jag hade ju inte trott att de skulle bygga om sååå mycket.. det slutade iallafall med att vägen in till parkeringen inte alls stämde och vi helt plötsligt (på något konstigt vis) hade hamnat mitt inne i centrala Göteborg! Det kändes ungefär som om vi hade teleporterats dit, först var vi på motorväg sen PANG! mitt inne i centrum (det är väl bara jag som kan lyckas med en sådan sak).
Efter mycket körande runt, fram och tillbaka hittade vi så småningom till ett parkeringshus (5:an huset nordstan), efter en nästan smärre olycka (som kunde ha inträffat, men tack vare mina rallykunskaper undvek vi den genom att stampa på gasen). Väl inne i P-huset kom vi fram till en bom.....med en stolpe där man skulle stoppa in sitt kontokort (trodde vi, det stod ju så!) å få en biljett....efter mycket vändande å krånglande med kortet sa jag : Äh skit samma! å tryckte bara till på nån knapp...å då fick vi en biljett( jippie).
Men vad skulle vi göra med biljetten? det stog ju inte tid eller nåt, bara infartstid....så vi lade den i bilföstret.
Väl nere i 5:an skulle vi hitta till studion å jag hade varit så duktig å skrivit ut en karta från eniro (som förövrigt aldrig har de rätta vägbeskrivningarna, uppdatering snälla!), vilket igentligen var skam eftersom jag borde kunna gtb rätt bra pga att jag i stort sett spenderat hälften av min barndom strax utanför (var sommar och vinterbarn där tills jag var 15).
Denna karta lurade iväg oss över halva gtb... så jag grabbade tag i en kvinna som kom gående och hon skulle leda oss till nån som kunte hjälpa oss.... det slutade med att vi hamnade inne i Christinakyrkan...lite skumt tyckte jag, men men.. Jag högg iallafall tag i en karl där å frågade om råd, så vi fick följa med in i sakristian (stavas det så?) å kolla karta.
Där inne sprang det runt folk och en präst med en dopfunt med vatten å alla pratade tyska (vart hade vi hamnat?) Iallafall när vi skulle ut ur kyrkan ..ja ..då stod ju en familj där (antagligen de som skulle medverka vid dopet)..vi hade alltså kommit mitt in i förberedelserna inför ett dop =Pinsamt! Vi hittade tillslut rätt och det visade sig att vi hade gått förbi det ställe vi skulle när vi kom från parkeringen (fatta va dum man kände sig då)...virrpannor nummer 1 och 2.
När vi skulle hem började vi fundera på hur vi skulle komma ut från P-Huset och hur man skulle göra för betalning (hade vi redan betalat?) så vi gick å frågade i servicebåset.
Där frågade hon hur vi först hade kommit in i P-huset.. å jag mitt smarto..Jo vi körde ju in...(dum fråga får dumt svar), men hon sade iallafall att det inte skulle vara möjligt att ens få någon biljett om man stoppade in kontokortet..vilket vi fick endå (det ska ju vara vi att lyckas med sådant). Biljetten skulle man inte alls lägga i vidrutan, den skulle man ha med sig och dra i en automat vid hissarna och där betala....AHAAAAA!
Fasen ibland borde jag nog bli blondin igen...(skämt och sido)...
Hemresan flöt som smält smör, å det var ju skönt iallafall.
Jag tror att om jag å J skulle åka till Lueå så skulle vi nog på nåt sätt hamna i Australien... jag menar det är ju inte första gången en sån här sak händer om man säger så (men de är för pinsamma för att berätta om).
Men alltid lär man sig nåt... bland annat att kyrkor och kyrkmänniskor inte är så farliga trots allt (måste endå tacka dem för att de hjälpte oss).. och att allt inte är vad det ser ut att vara (referns till P-automaten)...och att man kan skratta åt det efteråt!
Det blev lite långt detta, å igentligen så måste man nog ha varit med (fast det var väl tur att ingen var det)..aja så var det!
Nu blir det risotto till lunch...
/Lelle
Kommentarer
Trackback
