Pure and invisible
Idag är slutsatsernas dag.
Fråga mig inte varför, vissa dagar är det bara så.
Idag har jag dragit slutsatsen att jag är helt såld på Niveas Deodorant pure invisible, Jag har tidigare använt creme stick, alltså inte flytande deo utan fast deostick. Och tyckt att detta var toppen, bäst av alla, men så fel jag hade!
Det har helt klart hänt en del på deo marknaden.. nu är jag helt såld. Den kladdar inte, torkar direkt, lämnar inga vita märken OCH man luktar frächt hela dagen!
Har också dragit slutsatsen att ingenting ska gå problemfritt, allt ska krångla lite innan det går åt rätt håll, men det var väl inte någon direkt nyhet antar jag.
Jag har försökt att få tag på Csn hela morgonen, tillslut skrev jag ett mail till dem, men känner jag dem rätt så får jag väl inge svar där heller. Efter lite krångel brukar det lösa sig, men det e ju såå tradigt!
Slutsatsen att vi inte kommer att få någon riktig sommar har oxå smugit sig nära inpå mig.. men man får njuta när väl solen tittar fram bakom molnen.
Jag undrar hur mycket det kan regna igentligen och hur många procent av Jordens yta som nu består av vatten (det måste ha ökat en hel del)?!
Är det Kossornas fel att det regnar så mycket?
Hmm...där är något som måste undersökas vidare tror jag, ska nog googla lite sen.
En väldigt stor slutsats som jag igentligen har dragit för flera år sedan, är väl den att det kommer att dröja väääldigt länge innan jag skaffar barn, om jag ens gör det.
Jag känner mig inte mogen för det och som det käns nu så ryser jag bara av tanken att ge upp hela mitt liv för någon annan, att ha så mycket ansvar.
Jag har redan gett upp halva mitt liv ioch med att jag har hund och katt, där snackar vi ansvar! (har haft hunden i 9år och katten i 2år) Men att aldrig kunna göra som jag vill när det passar mig, det känns jobbigt.
Och tro mig jag hatar inte barn, faktiskt så tycker jag de är urgulliga...hmm...så länge de inte skriker förståss, och det finns väl inget gulligare än när min kompis son på 10 månader ler sitt stoora leende med skrattgropar och stoora blå ögon mot mej...men jag känner inget mer än det, visst han är urgullig,men inga moderskänslor, nada!
Och så sist men inte minst så har slutsatsen om att jag nog är något av en sökare kommit över mig, jag vill någonting mer hela tiden, nöjer mig aldrig med det jag är för tillfället, där jag står för tillfället, jag vill hitta DET som gör mig till fullständig, det är den biten jag söker efter.
Sen får vi se om jag någonsin kommer att hitta den, om den finns!
Kraizar// Lelle
Fråga mig inte varför, vissa dagar är det bara så.
Idag har jag dragit slutsatsen att jag är helt såld på Niveas Deodorant pure invisible, Jag har tidigare använt creme stick, alltså inte flytande deo utan fast deostick. Och tyckt att detta var toppen, bäst av alla, men så fel jag hade!
Det har helt klart hänt en del på deo marknaden.. nu är jag helt såld. Den kladdar inte, torkar direkt, lämnar inga vita märken OCH man luktar frächt hela dagen!
Har också dragit slutsatsen att ingenting ska gå problemfritt, allt ska krångla lite innan det går åt rätt håll, men det var väl inte någon direkt nyhet antar jag.
Jag har försökt att få tag på Csn hela morgonen, tillslut skrev jag ett mail till dem, men känner jag dem rätt så får jag väl inge svar där heller. Efter lite krångel brukar det lösa sig, men det e ju såå tradigt!
Slutsatsen att vi inte kommer att få någon riktig sommar har oxå smugit sig nära inpå mig.. men man får njuta när väl solen tittar fram bakom molnen.
Jag undrar hur mycket det kan regna igentligen och hur många procent av Jordens yta som nu består av vatten (det måste ha ökat en hel del)?!
Är det Kossornas fel att det regnar så mycket?
Hmm...där är något som måste undersökas vidare tror jag, ska nog googla lite sen.
En väldigt stor slutsats som jag igentligen har dragit för flera år sedan, är väl den att det kommer att dröja väääldigt länge innan jag skaffar barn, om jag ens gör det.
Jag känner mig inte mogen för det och som det käns nu så ryser jag bara av tanken att ge upp hela mitt liv för någon annan, att ha så mycket ansvar.
Jag har redan gett upp halva mitt liv ioch med att jag har hund och katt, där snackar vi ansvar! (har haft hunden i 9år och katten i 2år) Men att aldrig kunna göra som jag vill när det passar mig, det känns jobbigt.
Och tro mig jag hatar inte barn, faktiskt så tycker jag de är urgulliga...hmm...så länge de inte skriker förståss, och det finns väl inget gulligare än när min kompis son på 10 månader ler sitt stoora leende med skrattgropar och stoora blå ögon mot mej...men jag känner inget mer än det, visst han är urgullig,men inga moderskänslor, nada!
Och så sist men inte minst så har slutsatsen om att jag nog är något av en sökare kommit över mig, jag vill någonting mer hela tiden, nöjer mig aldrig med det jag är för tillfället, där jag står för tillfället, jag vill hitta DET som gör mig till fullständig, det är den biten jag söker efter.
Sen får vi se om jag någonsin kommer att hitta den, om den finns!
Kraizar// Lelle
Kommentarer
Trackback
