hoppsan, jag lever!

Måste återigen säga att jag är rätt nöjd med mig själv..
 på senaste veckan har jag hunnit med en massa som jag först trodde att jag skulle misslyckas helt med...
 Jag har:
avslutat två kurser
gjort två tentor
storstädat hemma (rengjort väggar golv och tak å kylen å frysen mm)
varit å ridit
nä, jag orkar inte räkna upp allt just nu.

 Resan till lanzarote avlöpte väl, med mycket god mat och en och annan hutt här och där (kyparna som bjöd när de fiskade efter dricks).
Måste säga att vi träffade på de mest exotiska menyerna.. några exempel... vårrollar, den där scha sha såsen, och kyckling på kenesiskt vis (i skivan), det var ju bara att chansa lixom. Men bra blev det iallafall tillslut.

 Nu så här när man kommit hem känns det lite overkligt att man har varit iväg alls, men ack som det behövdes, är mycket piggare och gladare måste jag säga, och så har jag kommit igång å äta lite bättre igen å det är jau bara positivt!
(klicka för större bild)
       

Dagens lunch bestod av bönsallad (inte sallad som man ber till innan man äter), svarta bönor, kidneybönor, alalfagroddar, kikärtor, lök, paprika och majs, och så en dressing gjord på laktosfri lätt creme fraise, vitlök, salt och svartpeppar...mums! Värsta hälso freaken va?!

Idag när jag  kom hem från jobbet (nyss) så tog jag tag i skaen och  duschade katten.. och döm om min förvåning, vem satt inte där å spann i badkaret med vattnet droppande från nosen... jo min kära Kissemiss Missan...hon njöt för fulla drag!
Och som om inte det vore nog, vem kommer tassande ute i hallen, in i badrummet och lägger tassen i mitt knä? Jo min gosehund Kasper, han ville oxå duscha..

Dessa två slutar aldrig att förvåna en...

Jag var ju en roadtrip genom Värmland i lördags (i Karlstad och tenta och senare vidare till Arvika) och jag är ju inte rätt person att släppa ut på vägarna ensam.

Efter tentan som var i Karlstad skulle jag helt själv åka till min syster och hennes familj i Arvika...
På vägen dit åker jag förbi en skylt där jag tycker att det står Skåne.. nu börjar det sturra i kålan på Lelle, som ni kanske förstår..
Hur kan detta vara möjligt.. jag var ju nyss i värmland.... jag bestämmer mig för att låta detta bero och åka vidare ett tag till....bara för att ca en kvart senare åka förbi en skylt där det står RAVINER på... nu börjar det verkligen mala i huvudet..., men herregud! Jag är väl endå kvar i Sverige? Jag bestämmer mej ennu en gång att låta detta bero och försöka hålla mej lugn och sansad (jag körde ju trots allt bil), så tillslut börjar jag tänka på annat och kommer till slut fram til att namnet på platsen Brunskog (Brunnskog?) är ett bra namn för där var faktiskt skogen rätt brun... fast det är väl all skog på lågnt håll....men om man går riktigt riktigt nära så kan man säkert se skiftningar i grått, grönt och vitt i barken... om nu platsen hette Brunskog och inte Brunnskog, fast då är jag säker på att det finns brunnar så att det räcker för att göra namnet rättvisa endå...

MMM, det blev lite rörigt att läsa det där kanske, men så ser det ut inuti mitt huvud ibland (blir nästan rädd för mig själv)iallafall!

Nu har ni iallafall fått lite uppdatering, och nästa inlägg kanske blir lite mer filosofiskt och sofistikierat!
Ha det så Gotte!
/Lelle

Detta ska jag nog ha på mej på lördagens partaj....ala 80:s..vi får se..