snäll, snällare, snällast!
Man känner sig ju rätt så dum när man upptäcker att man hamnat i "snällhetsspiralen"... man kan inte förvänta sig att folk skall vara lika snälla tillbaka när man väl vågar släppa in dem och dela med sig av sig själv.
Jag har definitivt hamnat i spiralen...
Har varit snäll och gett folk chans på chans, på chans, på chans, blivit ledsen och besviken när man inte får något tillbaka, inte ens ett tack (som betyder så mycket ibland). Jag har därefter tuffat till mig och satt ner foten med inställningen att "nu e det minsann slut på mesigheten, nu e det jag som gäller, här kommer ingen in".
Jag har klätt mig i pansar i betong för att stänga ute alla, men denna betong var inte särskillt välblandad, för mitt dåliga samvete för att "inte räcka till", fick mig att känna mig "elak och kall", letate sig in i de små luftfickorna och skapade sprickor i mitt pansar.
Sprickorna blev större och nu blev det som så att pansaret föll sönder, och mitt dåliga samvete fick flöda fritt, och ut steg jag på nytt med ett öppet hjärta och antagligen alldeles, alldeles för snäll......
/Lelle
